Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan, Anna Winberg (Pocketförlaget)
Läser och äter. Det är ungefär det jag gör under de här höggravida dagarna.
Jag säger det bara. Jag har aldrig varit något fan av mammagrupper. När jag fick mitt första barn blev jag erbjuden att träffa ett gäng andra mammor på BVC. Vi sågs och fikade ett par gånger. Jag addade någon på Facebook och sen blev det inget mer. Kanske för att jag hade noll förväntningar och gjorde väldigt lite för att hålla kontakten? Hursomhelst, Anna Winberg målar inte heller upp någon superkul bild av mammaträffarna i sin bok Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan. Och ändå sitter jag här nu och längtar efter en egen föräldragrupp?
Kanske är det ett tecken på att jag har ägnat alldeles för många höggravida dagar i ensamhet på sistone? Eller så beror det på att mina andra barn har blivit gamla (och med gamla menar jag 5 och 6 år). En föräldragrupp känns nästan lite … exotisk?
Vaknätter och verklighetskaos i Vasastan innehåller inte speciellt många vaknätter, däremot kaosar det lite varstans i tillvaron för de tre mammorna Emma, Shirin och Doris. Förlaget klassar boken som mum-lit, dvs en bok för småbarnsmammor, och den innehåller massor av nutida referenser och igenkänning för alla som har puttat vagn längs trottoarerna i Stockholm.
Kanske är småbarnslivet i Vasastan precis så märkesfixerat som Anna Winberg beskriver det? För en söderortsbo kan det kännas lite överdrivet (känner jag ens någon som inte har köpt sin barnvagn på Blocket?). Men på samma sätt som jag kan uppskatta att läsa en Denise Rudberg-bok som skildrar överklassen på Östermalm glömmer jag snart bort det där. Prylarna blir till symboler för annat. För egentligen handlar det ju om helt andra saker än märket på barnvagnen eller mobilen till spjälsängen – det är stress över dålig ekonomi, städning som inte hinns med, gamla kompisar som inte kan acceptera att man har fått barn och nervositet över att behöva göra en massa saker för första gången.
Helt kortfattat så gillade jag att hänga med Emma, Doris och Shirin. Antagligen hade jag aldrig bytt nummer med dem under en mammaträff (det skulle vara Doris då. Hamnar jag inte oväntat ofta i samma sällskap som personer som älskar att prata horoskop?), men det är ju min loss.
BOKBARN 