Recension: Åsneprinsen

Åsneprinsen, Caroline Hainer (Natur & Kultur)

Idag har jag sträckläst den här!

Caroline Hainers roman Åsneprinsen handlar om Jim, som växer upp i Hagsätra, söder om Stockholm. Jim tecknar Spitfire-plan och drömmer om att göra något Annat. Om Annat sedan innebär att resa, utbilda sig till pilot eller jobba som översättare – det vet han inte.

Alla runtomkring honom verkar ha bilden klar. De vet vad de tror på, vad de vill arbeta med och hur de vill att framtiden ska se ut. Jim flyter mest med. Eller flyter med, han dras snarare mellan de andras olika viljor, oklar över var han själv står.

Jag gillar Caroline Hainer. Hennes sätt att skriva, både i bloggar och i debutromanen Inte helt hundra. Språket i Åsneprinsen skiljer sig lite från det jag tidigare läst men trots att jag var oförberedd blir jag så himla glad över att hon har skrivit en utvecklingsroman! Och att hennes huvudperson är en rätt så vanlig typ. Lite svår att greppa (möjligtvis för att inte ens han själv är helt klar över vem han är) men ändå lätt att identifiera sig med. För vem har inte haft en kompis så full av åsikter att man liksom slutat att försöka ge in i samtalen (läs: monologerna)? Eller varit tillsammans med någon utan att riktigt veta om det är rätt, eller om det bara känns rätt för att det åtminstone är … något.

Sammanfattningsvis: läs! Själv tappade jag bort tiden, glömde bort att laga lunch och fick trycka i mig vattenmelon. Så värt.

Finns att köpa här och här!